Markus för kabel-tv generationen

Det har blivit populärt att låta skådespelare framföra bibeltexter mer eller mindre dramatiserade. Delvis har detta ökade intresse för Bibelns texter samband med den nya översättningen av Bibeln som snart utkommer. Så har åtminstone både Markus och Lukas evangelier satts upp på olika teaterscener.

Gotlands Teater och Anders T Peedu använder sig i sin tolkning av Markusevangeliet delvis av Markus egna ord, sådana de står nedtecknade i vår Bibel, men ofta återberättar Peedu Markus historia med egna ord – eller med texter av Ulf Nilsson, ur hans bok Mästaren och de fyra skrivarna.

Förutom de talade orden sjunger han också ett par psalmer i bred Ulf Lundell-liknande tolkning. Dessutom hörs diverse ljudeffekter och bandade repliker.

Rekvisitan är enkel men genial. Ett stort mörkt skynke bildar bakgrund. I mitten framför det finns ett bord och på var sin sida om bordet finns ett par högtalare, som inlemmas i dekoren eftersom de får bilda piedestal, till vänster för Pilatus och ”marknadskrafterna”, till höger för fariséerna, Stora Rådet samt allehanda nyreligiositet.

Jesus och hans lärljungar symboliseras av bägare. Den största bägaren är förstås Jesus själv. Lärljungarna företräds av mindre bägare, Petrus av samma färg som Jesus, Simon Seloten av en ivrig röd, de andra i en mörkare färg. Bara Judas Iskariot är helt annorlunda – han är en liten burk Coca-Cola.

Greppet fungerar. I kyrkan i Vasa, en fredagskväll i december, lyckas Anders Peedu för det mesta fängsla sin publik. Troligen känner de som sitter på de första bänkarna på ett speciellt sätt att de är delaktiga i föreställningen, eftersom Peedu med jämna mellanrum för en rätt närgången dialog med sin publik, dock så att han själv står för alla repliker.

Efter att Anders T Peedu introducerat sig själv och pjäsen, får vi inledningsvis träffa den unge mannen Titus, som fått i uppdrag att hämta brev hos juden Markus i Rom. Så småningom stiger Markus själv in i handlingen. Därefter är det ömsom Titus, ömsom Markus som för berättelsen vidare. Vi förs genom de viktigaste händelserna ur Jesu liv och gärning, ända fram till korsdöden och beskedet om hans uppståndelse. Efter föreställningen (drygt sjuttio minuter) ges rum för diskussion.

Anders T Peedu provocerar ibland fränt och, men alldeles tydligt, med en klar vision om att låta Markus Evangelium om Jesus Kristus få en så kraftig utformning att det förmår tränga in även hos dator- och kabeltevegenerationen, vars representanter ”utan svårigheter kan räkna upp namnet på tio kända popband, men knappast kan namnet på tio blomster på en sommaräng”.

Vad Peedu själv har för trosuppfattning framgår varken av hans introduktion av pjäsen eller av programbladet. Det spelar kanske inte heller så stor roll om hans sceniska glöd bottnar i ett äkta engagemang eller är bara en fråga om en skådespelares proffsiga förhållningssätt till den text han förmedlar. De som besökte kyrkan denna kväll förblev i alla fall knappast opåverkade av budskapet. För den som läst både Markusevangeliet och de andra evangelierna ett par gånger, gav föreställningen en del att tänka på, och hos dem som inte tidigare varit så bevandrade i berättelsen, väcktes förhoppningsvis ett intresse av att läsa och söka vidare på egen hand.

Anders T Peedu gör i sin version av Markus tidvis djärva och oväntade hopp mellan dåtid och nutid. Han bjuder på en stark föreställning med ett i många fall kraftigare språk än vad man är van att höra i kyrkan. En angelägen predikan, som med sin koppling till dagens verklighet kan göra vilken predikant som helst avundsjuk.

Gotlands Teaters version av Markus evangelium är ”en berättarteater inramad i olika försök att göra människorna medvetna och intresserade av vårt gemensamma kristna arv” (enligt programbladet). Förhoppningsvis når man till och med förbi detta syfte och lyckas väcka intresse hos någon inte bara för det kristna arvet utan också för personen Jesus, lika aktuell idag som för två tusen år sedan.

PETER SJÖBLOM